Gunilla Didriksson

släkt & bygdeforskning

Gruvan

Gunilla Didriksson Skidgränd 6 711 31 Lindesberg 0581-109 17 070-765 99 00 gunilla.didriksson@telia.com

 

Bergshanteringen i Linde och Ramsbergs bergslag

Gunilla Didriksson

 

Det äldsta medel som användes för att lösgöra berg var genom eld och vatten. Genom att kraftigt hetta upp berget blev detta sprött och kunde brytas med hackor, kilar och spett. Denna metod kallas tillmakning och har allmänt använts i många gruvor i Sverige såväl som utomlands.

Vid tillmakning blir berget brytbart utan att någon nedkylning med vatten är nödvändigt. Även om enstaka belägg finns för att vattenbegjutning använts, så tillhör det undantagen.

Det äldsta medlet som stod till buds för lastning och transport till uppfordringen var manuell arbetskraft.

 

I Sverige började krut användas för malmbrytning i slutet av 1600-talet men blev allmänt först under 1700-talet

Från och med 1860-talet ersattes krutet av nitroglycerin eller andra explosiva sprängämnen som dynamit, sebastin, ammoniakkrut, extradynamit, patentdynamit och expressdynamit. Sprängämnena inlades i hål, borrade i berget. I sprängämnet insattes en knallhatt, från vilken utgick en stubintråd som nådde ett stycke utanför hålet. Under 1800-talets sista år användes även elektrisk antändning av knallhattarna

 

Bergshanteringen var redan från medeltiden välorganiserad och reglerad. Staten hade starkt intresse i metallframställningen, eftersom det gav Sverige viktiga inkomster från exporten. Den centrala myndighet som bergmästarna ursprungligen knöts till var Generalbergsamtet.

1649 bildades ett särskilt ämbetsverk, Bergskollegium. I och med detta infördes någon sorts kvalitetskontroll av gruvorna och deras produkter. Den viktigaste uppgiften var dock utvecklingen av järnhanteringen, där flera av järnteknologins förgrundsmän har varit verksamma, till exempel Urban Hiärne, Christoffer Polhem och Sven Rinman.

Detta ämbetsverk fungerade också som hovrätt för bergslagerna, som hade sin egen första instans för rättsskipning i Bergstingsrätten.

 

I Sverige fanns det från början tolv bergmästardömen varav två av dem fanns i Örebro län,

det Tredje bergmästardömet och Femte bergmästardömet.

 

Det Tredje bergmästardömet kallades Nya Kopparbergs bergslag.

Till detta område tillkom 1686 Hällefors silververk och Grythytte bergslag, som tidigare lytt under Värmlands bergmästare. Området var vanligen indelat i två bergsfögderier År 1732 tillkom Hjulsjö bergslag.

År 1845 överfördes även Lindes bergslag till Tredje bergmästardömet.

1856 blev det sammanslaget med Femte distriktet och uppgick 1875 i Mellersta distriktet.

 

De Femte bergmästardömet kallades Nora och Linde bergslager jämte Närke och Västergötland

Dessa bergslager var indelade i fyra bergsfögderier vilka var Nora bergslag, Lindes och Ramsbergs, Lekebergslagen och Karlskoga, Lerbäcks bergslag.

 

År 1732 överfördes Hjulsjö bergslag till Tredje bergmästardömet och 1845 överfördes även Lindes och Ramsbergs bergslager till Tredje bergmästardömet och uppgick 1875 i Mellersta distriktet, Nora.

Detta bildades av Femte och Sjätte distrikten och fanns mellan åren.1875–1929.

Under åren 1929–1937 var det som del av Östra distriktet.

Mellan åren 1937–1974 tillhörde de Västra distriktet, Nora. Under åren 1974–1998 ingick det som del av Södra distriktet i Falun.

Från 1998 ingår hela Sverige i ett distrikt, Bergsstaten. Bergsstaten har idag två kontor, huvudkontoret som finns i Luleå och ett lokalkontor som finns i Falun. Bergmästaren, tillsätts av regeringen, är Bergsstatens chef.

 

Inom bergshanteringen fanns flera specifika yrkestitlar.

Källa: Bergskollegium och Bergsstaterna 1637-1857

Almquist, Johan Axel, Kungl.Boktryckeriet P.A.Norstedt&Söner, Stockholm 1909

 

Bergmästare

Ett bergmästardömes högste tjänsteman. Han skulle enligt 1669 års instruktion utföra syner och undersökningar av gruvor och bruk, förrätta bruksvärderingar, övervaka kronoskogarna och ha uppsikt över underlydande bergstjänstemän.

Syningsprotokollen i vårt område beskrivet i ”Relationshandlingar från 5;te Bergmästardömet över Järn och Koppargruvor i Linde och Ramsbergs Bergslag 1684-1820”. Original på Uppsala Landsarkiv (ULA).

Texten finns översatt på en CD-skiva av Gunilla Didriksson och Anita Andersson (2003).

 

Bergmästare det Femte bermästardömet var under tiden 1637-1845

1. Sten Andersson1637-1665

2. Knut Larsson1665-1675

3. Erik Schnack, adlad Sneckenberg1675-1695

4. Johan Ahlman1695-1699

5. Jacob Herzen, adlad Åkerheim1699-1712

6. Erik Lorentzson Stockenström1712-1722

7. Hans Filip Lybecker d.y.1722

8. Peter Jakob Chrisiernin1722-1739

9. Anders Olofsson Thunberg1740-1758

10. Carl Bulich1759-1766

11. Erik Eriksson Bergensköld1766-1791

12. Samuel Troilius1791-1841

13. Carl Oskar Troilius1841-1845

 

Geschworner

Tekniskt utbildade tjänstemän med uppgift att överse gruvbrytningen, utarbetade brytningsplaner. Var bergmästarens närmaste man och ibland dess ställföreträdare i bergstingsrätten. På 1600-talet hade de funnits bara vid Salberget och Stora Kopparberget och tidvis även vid Nya Kopparberg. Dessa tjänster inrättades under 1740- och 1750-talet i flertalet bergmästardistrikt En detaljerad instruktion kom 1752.

Var från 1756 gemensam för bergmästaren i Nora och Nya Kopparberg.

 

Bergsfogde

Bergmästardistrikten var indelade i bergsfögderier, som förestods av en bergsfogde Han var skatteindrivare bergsfögderiet och skulle redovisa och uppbära kassorna även från hammarsmeds- och masmästarlådorna. Han skulle också biträda bergmästaren allmänt och verkställa dennes beslut.

Han var även åklagare, i bergstingsrätten och var även dess protokollförare. Kontrollerade även verkställigheten av bergstingsrättens och bergskollegiets domar och resolutioner.

I Örebro län fanns sex stycken.

 

Bergsfogdar för 5:te bergmästardömet

Erik Larsson, omkr.1621

Hans Hansson, 1637

Lars Castensson, 1651-1658

Bastian Geijer, 1658-1681

Peter Geijer, 1682-1692

Erik Öijer, 1692-1709

Eucar Öijer, 1709-1730

Johan Habm, 1730-1732

Lars Morin, 1733-1760

Anders Törngren, 1760-1779

Anders Neijman, 1779-1786

Adolf Hasselström, 1786-1797

David Ulrik Roth, 1797-1834

Ignatius Gustaf Hoffman, 1834-1836

Johan Fredrik Furtenbach, 1836-1844

 

Gruvfogde

Var i äldre tid en förman eller arbetsledare, som bergsmännen utsågs att leda arbetet i gruvan. Om det fanns flera gruvor samma fält och förvaltning, förekom det ibland, att han hade uppsikt över alla gruvorna. Han var i sin tur är underordnad bergsfogden.

 

Bergsman

Var en bonde som sedan medeltiden, vid sidan av jordbruket, ägde andelar i gruva och hytta och var på så sätt, ägare till ett bergsmanshemman. Han omfattades av bergslagets så kallade privilegiebrev vilket innebar skyldighet att utvinna järnmalmsfyndigheter på sina marker för framställning av tackjärn och betala skatt på tackjärn de framställde.

För att klara sina arbetsuppgifter arbetade bergsmännen kollektivt i ett så kallat gruvlag som bergsmännen gemensamt både ägde och bröt sin malm i. Malmen fördelades mellan delägarna som själva framställde tackjärn i den gemensamma hyttan.

Bergmännen fick inkomst av sitt bruk genom försäljning, och betalade ränta (skatt) till kronan för nyttjanderätten. Skatten betalades i tiondejärn.

Bergsmännens arbete kontrollerades av bergmästaren.

Tack- och stångjärnsproduktionen frigjordes från alla speciallagar 1859 och därmed försvann bergsmannens skyldighet att bedriva gruvdrift.

 

Gruvdräng

Att vara gruvdräng var ett tungt och farligt arbete och många olyckor skedde i gruvorna på grund av slarv. Gruvdrängarna var anställda av dem som hade brytningsrättigheter i gruvan, d.v.s. bergsmännen. Vid andra gruvor i landet där kronan själv hade hand om gruvbrytningen, t.ex. Sala silvergruva, ålades de omgivande socknarna skyldighet att hålla med gruvdrängar till gruvdriften.

Vid gruvan hade man malmbodar, vedbodar och gruvdrängsbodar för gruvdrängarnas vila och logi mellan arbetspassen.

 

Konstmästare/Byggmästare.

Var högste tjänsteman inom ett konststat distrikt. I Mantalslängder över Ramsbergs socken 1654 finns den första noteringen om konstfolket i Linde och Ramsbergs bergslag. socken och den konstmästaren Olof Mårtensson De första åren finns han noterad i Linde socken, men det framgår inte till vilken gruva han är kuten, men var troligen den som tillsammans med sina konstknektar byggde den 324 famnars Konstgång som enligt Bergmästarberättelserna 1684 funnits vid Stripa.

Från 1659 finns han vid Stråssa gruva och finns där fram till 1663.

I Nya Kopparsbergs bergmästardöme finns konstmästare från 1640-talet, och under åren 1682–1746 även en i Hällefors. I Nora bergmästardöme från 1682.

 

Konstmästare för 5:te bergmästardömet

Olof Mårtensson, 1654-1663

Hans Persson, 1682-1693

Gabriel Johansson, 1693-1710

Per Olsson, 1711-1731

Erik Andersson Parat, 1731-1771

Erik Wilhelm Noring, 1773-1780

Bengt Gustaf Öhrngren, 1780-1710

Holst Norström, 1811-1819

Peter Andersson, 1819-1830

Lars Gustaf Gustafsson, 1830-efter 1854

 

Konststigare

En byggmästarkunnig person underställd konstmästaren.

Konstknekt/vaktare

Delvis statligt avlönad arbetare som underhöll och övervakade gruvornas konster.

Vid Blanka gruvan fanns redan 1640 konstkarlen Johan Eskilsson. 1646 fanns han vid vid Stråssa tillsammans med ytterligare två personer, Olof Nilsson Flygare och Peder Olsson Biijk/Buske. Dessa står noterade tillsammans med konstmästaren Olof Mårtensson under Linde socken mellan åren 1654-1658 och det troliga är att de då har sitt arbete vid Stripa gruva fram till 1658.

Sedan finns de åter igen vid Stråssa gruva 1658 hade utökats med ytterligare tre konstdrängar, Måns Hansson, Anders Ingevaldsson, och Nils Dacke.

Många av dem stannade kvar vid Stråssa odalgruvan fram till sin död.

 

Bergsgevaldiger/profoss

Bergslagens polismyndighetsperson.

 

Malmletare

Delvis statligt avlönad person med uppgift att leta upp nya malmtillgångar.

 

En känd malmletare var i våra trakter Mårten finne.

Enligt Bergmästarberättelse för Nya Kopparberg daterade den 1 augusti 1646 härstammade Mårten Nilsson finne, från Torneå. Han bosatte sig i Löa och bildade familj och enligt dombok den 22 maj 1612 köpte han ett hemman i Löa.

Han står som upptäckare av en koppargruva vid sjön Ljusnarn år 1624.

Enligt en sägen upptecknad i Ljusnarbergskrönikan brukade denne Mårten gå och fiska i traktens sjöar Björken och Ljusnarn och skulle på väg till eller från någon av sina fisketurer upptäckte en berghäll som blänkte. Helt ovetande om sin upptäckt var nog inte, då han under några år arbetat i Stor Kopparberget i Falun. Mårten finne tog med sig en stenbit och visade sitt fynd för en bergsfogden Jacob Urbansson från Riddarhyttan (U) och gruvan började brytas ett par år efteråt. Gruvan har i olika dokument omväxlande kallats Ljusnarsbergsfältet (Under den första tiden benämnes detta bergverk i de gamla handlingarna omväxlande Finnmarksbruket, Ljusnars kopparbruk, Björkå nya kopparbruk och Nya Kopparberget vid Lindesås, då Ljusnarsbergs socken bildades först 1635.

 

Gruvor

 

Ditskrivet efter, längst ner på sidan 83 i Bergmästarberättelserna.

Nyberget

Gudmund Bengtsson i Nyberget befinnes hava uppfunnit god malmart på en strykande malmgång från några gamla av urminnes tid förlagde djupa gruvor, hemma på sina ägor, Så och 1/4 mil därifrån kommit på god malm, men vet icke bredden, innan han får där på anlägga mera arbete.

Dock där honom av höga överheten tillåtes att uppbygga en tjänlig masugn till bestöpande och gjuteri, är intet tvivelsmål utan han lärer kunna därtill betjäna sig av åtskilliga slags malm, besynnerligen Mårtshytte rymningen och Hällsjögruvan i Gränshytte marken belägne, som består av så rik och bräckt malm att de därför icke kunnat brukas till tackjärn, utan äro förbjundne, att därigenom hända kan, när de bliva djupare brutne, torde dess malm bliva tjänligt till tackjärn, och därigenom lindra omliggande Hyttelager som från Stråssa gruva måste köra sin malm 11/2 mil över mycket backig väg.

(Gudmund Bengtsson finns noterad i Mantalslängderna från 1690)

 

Järngruvor i Ramsberg socken

Källa; Relationshandlingar från 5;te Bergmästardömet över Järn och Koppargruvor i Linde och Ramsbergs Bergslag 1684-1820. Uppsala Landsarkiv (ULA)

 

Blanka gruva

Enligt Mantalslängder Ramsbergs socken finns en gruvdräng vid Blanka redan 1637

 

Utdrag från Bergmästarberättelser 1684

Blanka gruva i Ramsberg socken, belägen på Korbergs hemmans ägor och ca 2 km söder om Stråssagruvan. Den är stor och djup och sedan urminnes tid ödelagt för stalp och vatten.

Sista notering från 1759 då man gjort en provbrytning.

Upptagen igen 1791 enligt Bergmästarberättelser 1809-1813. Sista notering 1817.

 

Bäckegruvan

Utdrag från Bergmästarberättelser 1684

Ligger på Gammelbo eller Fanthytte säteris ägor i Ramsbergs socken. Har brukats av Fanthytte Frälse Masugn. Ingen notering efter 1691.

 

Fransos gruvan

Utdrag från Bergmästarberättelser 1771

Ligger på Löa Bergsmans hemmans grund, arbetas av Herr Assessoren Victorin och bergsmän ifrån Ramsberg, på vilkas senare del kommit 200 lass. Finns ingen mer notering

 

Kärrgruvan

Utdrag från Bergmästarberättelser 1684

Ligger väldigt nära vid Blanka, ”allenast ett halvt stenkast emellan”.

Sist brukad av Välborne Herr Louis de Geer som hade sitt folk vid Kärrgruvan från 1639, men som avslutade sina intressen där redan i mitten av 1640-talet.

 

Oxegruvan

Utdrag från Bergmästarberättelser 1684

Ligger på Gammelbo eller Fanthytte säteris ägor i Ramsbergs socken. Har brukats av Fanthytte Frälse Masugn.

Ingen notering efter 1691.

 

Hagagruvan kallad, inmutat den 22 oktober 1816, der god malm omsider skall hava blivit påträffad under mycket djup jord. Denne upptäckt är gjord efter compassens föranledande på Håkansboda Hemmans mark i Ramsberg socken och kanske en fortsättning av Blanka och Kärrgruvornes fyndigheter.

 

Stråssa gruva

Utdrag från Bergmästarberättelser 1684

Stråssa gruva i Ramsberg socken, belägen på östra Korbergs hemmans ägor och var förr i tiden en odalgruva, vilket betyder att den ägdes av bergsmän och bröts av olika rotar. Gruvan var fördelad på två gruvlag. Den ena brytningen var för bergsmännen Ramsbergs socken och den andra bröts av Linde sockens bergsmän. Ramsbergsgruvan hade 3 rotar och 39 hela delar och Lindegruvan bestod av 4 rotar och 80 hela delar.

Alla delar kunde styckas och säljas.

 

Enligt Bergmästarberättelsen 1721 skall gruvan ha varit igång i ungefär 100 år, vilket betyder att man började bryta där i början av 1600-talet. I Stråssafältet finns flera olika gruvor bland annat Stora och gamla gruvan, Pumpgruvan och Konstportsgruvan.

Hösten 1726, började spräng med krut.

Ägoförhållandena i gruvan ändrades efter det att bergsprivilegierna upphört 1874 och med att Stråssa Grufvebolag bildades. Detta bolag ombildades till aktiebolag 1906. Redan 1923 lades dock driften ned på grund av vikande konjunktur och tekniska svårigheter. Gruvan låg nere under många år.

Hösten 1955 började Stråssa gruva länspumpas, och 1956–57 inleddes nya gigantiska investeringar. Gruvan lades ned av den dåvarande ägaren SSAB 1981–83.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Järngruvor i Linde socken

Källa; Relationshandlingar från 5;te Bergmästardömet över Järn och Koppargruvor i Linde och Ramsbergs Bergslag 1684-1820. Uppsala Landsarkiv (ULA)

 

Gammelbergs gruvan

Utdrag från Bergmästarberättelser 1764

Blev år 1763 upptaget på Fanthyttans Krono-bergsmanshemmans ägor i Lindes socken och består av ett 28 hela delar.

 

Glittran Nya

Utdrag från Bergmästarberättelser 1684

Ligger vid ändan på den gamla vid Gränshyttan belägen. Bearbetades Anno 1683 men gick sedan alldeles ut, dock var av god malmart, oansett han kyffig var, och gråberg gånget emellan.

 

Ingelshyttan Gruvan

Utdrag från Bergmästarberättelser 1691

på Ingelshytte äro för många år sedan, för stora vattendräkt skull ödelagt

Återigen upptagen ifrån 1799 till och med 1815, då mark arbetades nästan årligen.

 

Johlgruvan (Jordegruvan)

Utdrag från Bergmästarberättelser 1684

Är en puta vid Gränshyttan i Lindes socken, ödelagd för några år sedan, brukas av några bergsmän ibdem och Nybergs borna, berättas vara tämlig djup och mestadels utgånget i botten så när han en liten oxhud igen, Gått under gråberget, men mycket rik och skön flattsten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gränshytte eller Kampgruvan

Utdrag från Bergmästarberättelser 1745

Upptagen återigen år 1744 på 11 hela delar. Ligger uppå Gränshyttans Krono Bergmanshemmans ägor, 1/4- dels mil från byn.

Nedlagd 1749.

 

Gränshytte Lilla Krampgruvan

Utdrag från Bergmästarberättelser 1753

Ligger strax bredvid den gamla gruvan och som några av Gränshytte bergsmän i förlidet år upptog. Nedlagd 1763

 

Kattegruvan

Utdrag från Bergmästarberättelser 1753

Ligger även den på Gränshyttan Kronobergsmans hemmans ägor och som Bergsfogden Törngren, efter erhållen mutsedel, i år låtit ta upp. Ligger strax norr om Gränshyttans by.

 

Malmbergsudde-gruvan,

Utdrag från Bergmästarberättelser 1768

som ligger på Öskebohytte Krono Bergsmans Hemmans ägor i Lindes socken, arbetas så av bergsmän ifrån Nora som Lindes Bergslagen, och erhålles där god försvarlig malm. Finns ingen mer notering

 

Mossegruvan eller Krampegruvan

Utdrag från Bergmästarberättelser 1691

Ligger på Gränshytte marken och brukas av Gränshytte- och Nybergsborna och drivs på 11 hela delar. Mossgruvan kan bara drivas när det är en torr sommar.

 

Stora Mossgruvan

Utdrag från Bergmästarberättelser 1817

Låg i Nyberget på Gränshytte mark, och bearbetades mellan åren 1813–1817.

 

Nybergsgruvan

Utdrag från Bergmästarberättelser 1751

på Nybergs Krono Bergsmans Hemmans ägor belägen har i år icke eller blivit bearbetad utan är som förleden år vid avmätningen. Eljest är malmen av god art. Nerlagd redan 1755.

 

Nya Näsgruvan

Utdrag från Bergmästarberättelser 1749

Ligger på Uskaboda Krono Bergsmanshemmans ägor i Lindes socken endast 1/8 dels mil öster ut ifrån byn. Är indelat i två gruvlag

 

Rebodagruvan

Utdrag från Bergmästarberättelser 1684

Är en liten gruva belägen på hyttebacken och brukas av 4 bergsmän. Ingen notering efter 1691.

Upptagen igen på 1759 av Reboda bergsmän.

 

Sandgruvan

Utdrag från Bergmästarberättelser 1752

Ligger på Ingelshytte Kronobergsmans hemmans ägor i Lindes socken och har i år efter behörigt tillstånd blivit med arbete belagd av bergsmän ifrån Nya Kopparberget jämte jordägaren vid Ingelshyttan. Gruvlaget består av 12 hela delar.

Nedlagd 1754.

1767 åter upptagna och arbetas av ett intressentskap om 12 delar.

Sista notering 1771.

 

Storgruvan

Utdrag från Bergmästarberättelser 1813-1818

Ligger på Nybergs mark bröts en gammal gruva 1814 och 1815, malmen var godartad, dock såsom fattig och hårdborrad, övergavs gruvan.

 

Svartbergsgruvan

Utdrag från Bergmästarberättelser 1684.

Är belägen Garphytte Krono Bergsmanshemmans ägor i Lindes socken och brukas mest av Garphytte och Nybergs bergsmän.

Ingen notering om gruvdrift mellan åren 1691-1768

Åter igen upptagen 1768 och nedlagd 1814.

 

Stripagruvan

Utdrag från Bergmästarberättelser 1684.

Ligger i Lindes socken hardt vid Gullsmedshyttan i nordväst. Konstgång varit 324 famnar, men öde för många år sedan och kan intet djupet mätas efter hon är full med vatten och något stalp nederstulpit, som berättas av gamle män bemälte malm varit mäkta rik och åstunda de malmtorftige bergsmän ännu henne upptaga, men mäkta icke för sin stora fattigdom, om icke de av höga överheten kunna få någon hjälp och understöd, emedan gruvskogen är mycket ringa behållen därigenom att den ej vida begripen är.

 

Ligger sedan öde under många år och det finns ingen notering mellan åren 1691 fram till 1769.

Upptagen igen 1768 enligt Bergmästarberättelse från 1771 där gruvan beskrivs . ”utav Stripgruvorne på Guldsmedshytte ägor hava i år 3:ne blivit bearbetade hvilka givit god malm. 1750 lass.”

 

Strip- och Ottesgruvorna

Utdrag från Bergmästarberättelser 1803

”Emellan de särskilde Bolager som arbetade dessa uti samma fält anlagde gruvor, och betjänande sig av gemensam vattenkonst föreföllo ofta disputer och ledsamheter, till förekommande härav man förgäves allt till 1806 års slut sökte förena dem under ett Gruvelag, vilket då om sidens skedde, indelte uti 42 hela lotter.”

 

Uskaboda eller Willgruvan

Utdrag från Bergmästarberättelser 1684

Ligger i Lindes socken på Uskaboda Krono Bergmanshemmans mark ett par km. nordost om Näsgruvan. Nedlagd år 1747.

 

Uskabo Nääs gruvan

Utdrag från Bergmästarberättelser 1691

Består av ett långt smalt malmstreck, fördelat i 3 á 4 putor, som blev upptagna för 3 år sedan. Brukas av Garphytte-, Uskebo- och Mårshytte bergsmän.

 

Uskaboda södra Näsgruva

Utdrag från Bergmästarberättelser 1755

Gruvan är belägen i Linde socken och ligger på Uskaboda Krono Bergmanshemmans ägor och består av 12 hela delar.

 

Koppargruvor i Ramsbergs socken

 

Håkansboda koppargruva

Utdrag från Bergmästarberättelser 1721

i Ramsbergs socken på Håkansboda Bergsmans Hemman upptagen 1702 utav avlidne Brukspatronen Dettlof Heike, av det tillfället, att det i urgamla tider fanns en rymning på detta stället som varit arbetader och sedan övergiven, då den med smått virke och jord är vorden övertäckter, varuppå stora trän intill denna tiden uppväxt.

Sista notering 1825.

 

Koppargruvor i Linde socken

Mårtsbergs koppargruvor

166-188 sidorna saknas i Bergmästarberättelserna.

 

På en karta från 1704

På kartan över västra Linde socken, finns mellan Mårdshyttan och Munkhyttan, alldeles intill Brunsjön, en notering om en ödelagd koppargruva

 

Silvergruvor i Linde socken

 

Guldsmedshyttans silvergruva

i "Försök till en beskrifning öfver Nora och Lindes bergslagers fögderi uti Örebro höfdingadöme" från år 1791, skriver Pehr Mozelius att i äldre tider en silvergruva på Guldsmedshytte ägor blivit upptagen, men för mer än 240 år sedan ödelagd. Silvergruvan skulle år 1551 ha varit ca 35 m djup och ca 53 m lång, allt enligt Mozelius.

 

År 1766 bildades ett nytt bolag.

I Bergmästarrelationen av år 1775, som omfattade åren 1771—1774 står det att: "Guldsmedshytte silfvergrufva hvilar nu åter och jag har intet hopp att något mera arbete därstädes kommer att anläggas...".

 

I Bergmästarrelationen av år 1775 står det att: "Guldsmedshytte silfvergrufva hvilar nu åter och jag har intet hopp att något mera arbete därstädes kommer att anläggas...".

 

År 1842 inmutades de gamla silvergruvorna återigen.

 

Uppgifterna tagna ur; Guldsmedshyttans silvergruvor av Lars Arvidsson och John Tarkkanen

Se vidare www.bergsbruk.se/västmanland

 

Fältspatgruva inom Ramsbergs församling

 

Forshammars Bergverk

Fältspat började brytas 1909 vid Klinttjärnen i Norra Allmänningsbo, en dryg mil öster om Ramsberg. Verksamheten kom med tiden att benämnas Forshammars bergverk. Den från början blygsamma verksamheten utökades 1927, då ett nytt kross- och malverk uppfördes (Malverk I). Från det närbelägna dagbrottet hämtades fältspat som i malverket krossades i två steg, varefter det maldes i en kulkvarn till stenmjöl.

Forshammars bergverk är idag den enda bevarade anläggningen av sitt slag i Sverige. Den tekniska utvecklingen från 1927 och fram till idag finns bevarad i obruten kontinuitet. Fältspatsmjöl från Forshammar används idag bland annat som råvara vid tillverkning av porslin av olika slag, i glas- och färgtillverkning samt vid framställning av belagda svetselektroder.

© Gunilla Didriksson Skidgränd 6 711 31 Lindesberg Tel: 0581- 109 17 070-765 99 00